Blottad

Blottad hud  
Bränd av solen 
Naknare än någonsin 
Utan lindring  
Utan tröst 
 
Gråten tränger 
Spränger i mitt bröst 
Skörare än någonsin 
Saknar form  
Saknar röst 
 
Flämtande tårar föds i natten  
Skälvande droppar - själens vatten 
Fuktar huden
Svalkar såren  
Vattnar hoppet 
Skänker styrkan att söka solen på nytt


* * * * * * *

Giftpilar

Oväntat kommer giftpilar mot mig
Plötsligt, till synes från ingenstans
Skjuter du skarpt till allmän beskådan
Utpekar, förebrår - Saknas all sans?

Jag frågar om avsikt
Du vill ej kännas vid
Du menar det du sa
Ord för ord 
Utan underliggande tanke
Rätt eller fel? Vem vet? du sa
Bra eller dåligt? Vem vet?

Blodet inom mig isar och sörjer
Vad är det jag väcker som gör dig så ont?

Lyssna nu, älskade människovän
I mig har du endast en spegel
Den hårda fasad som tillägnats mig
Du format av egengjord tegel

* * * * * * *

Glömde vi se...?

Världen tycks hård, kylan är bister
Vänskap som var, söndrar och brister
Vissa de tar, andra de mister
Motståndets skörd - fruktlösa tvister

Avståndet växer där stridsropen ekar
Kamp föder kamp - illusionens lekar
Simmar i sörjan som ofta fördöms
Bakom fasad anas byken som göms

Vi ser det vi ser, tills spegeln oss visar
Vår egen trädgård har allt det vi risar
Har vi gömt det vi inte vill se, allt det hårda?
Har vi glömt vad där finns att värna och vårda?

Vår strid när barnet - vårt inre, vårt eget
Vilset och hemlöst, stapplar i steget
I kampen mot världen glömde vi se
Det lilla, det skira, som fick oss att le   

* * * * * * *